HOPP!

Arbetet för att sprida medvetenhet och skapa opinion kring"Peak Oil" rymmer  ett dilemma. Människors ovilja att ta till sig obehagliga fakta gör det nödvändigt att argumentera väl underbyggt och med tyngd, för att övertyga om lägets allvar.

Däri ligger en risk att många iofs förstår situationen, men istället blir nedslagna.

Detta ger ett behov av att kunna framhålla även positiva och hoppingivande moment. T ex goda exempel.

Ett sådant är de erfarenheter som Kuba genomgick i början av 1990-talet. Man avstängdes i stort sett från tillgång till olja, men lyckades genom målmedvetna åtgärder och gemensamma ansträngningar kämpa sig igenom denna svåra period. Se Kubafilmen!

Till saken hör också att mycket viktigt står att vinna i de samhällsförändringar - från globalisering till fungerande lokalsamhällen - som energikrisen framtvingar. Det behöver inte röra sig om förändringar huvudsakligen till det sämre.

"Vi har ingenting att göra!" Så kan det låta från ungdomar som just utfört någon form av vandalisering. I den situation som nu ligger framför oss kommer garanterat allas aktiva insatser att behövas, ingen ska behöva gå sysslolös.

I det långsiktigt hållbara samhället kan nya gemenskaper uppstå, så att vi människor kommer närmare varandra. Vi kan också komma närmare djur och natur. Och vi behöver inte använda gym - motion får vi med automatik i vår vardag.


Ur "Peak Everything" av Richard Heinberg:

"Om det ska bli framgångsrikt, måste ansträngningen vara samordnad, förmodligen av regeringen, och värva människor genom att utbilda och motivera dem i ett antal och med en hastighet som vi inte har sett sedan andra världskriget. En del av att motivationen måste komma från en positiv vision av en framtid värd att eftersträva."

"Folk kommer inte frivilligt att acceptera det nya budskapet om 'färre, långsammare och mindre' om de inte har nya mål att sträva mot. De måste känna att deras ansträngningar kommer att leda till en bättre värld, med påtagliga förbättringar i livet för dem själva och deras familjer. "

"... vår främsta överlevnadsuppgift under de kommande årtiondena, som individer och som art, måste vara att göra en övergång bort från användning av fossila bränslen - och att göra detta så fredligt, rättvist och intelligent som möjligt."

"Om vi verkligen koncentrerar alla våra gemensamma ansträngningar på den centrala uppgiften energiomställning, kanske vi bidrar till att lösa en rad problem som skulle vara mycket svårare att lösa om vi tog oss an vart och ett för sig. Med en samordnad och frivillig minskning av användningen av fossila bränslen, skulle vi kunna göra betydande framsteg i att minska många former av miljöföroreningar. Decentraliseringen av ekonomisk verksamhet som vi måste bedriva då bristen på drivmedel blir mer påtaglig skulle kunna leda till fler lokala arbetstillfällen, mer givande sysselsättningar, och mer robusta lokala ekonomier ... alla dessa insatser tillsammans kan ge ökad rättvisa, samhällsengagemang, solidaritet mellan generationer ,.."

"Om vi verkligen koncentrerar alla våra gemensamma ansträngningar på den centrala uppgiften energiomställning, kanske vi bidrar till att lösa en rad problem som skulle vara mycket svårare att lösa om vi tog oss an vart och ett för sig. Med en samordnad och frivillig minskning av användningen av fossila bränslen, skulle vi kunna göra betydande framsteg i att minska många former av miljöföroreningar. Decentraliseringen av ekonomisk verksamhet som vi måste bedriva då bristen på drivmedel blir mer påtaglig skulle kunna leda till fler lokala arbetstillfällen, mer givande sysselsättningar, och mer robusta lokala ekonomier ... alla dessa insatser tillsammans kan ge ökad rättvisa, samhällsengagemang, solidaritet mellan generationer ,.."

"... Industrialisering ... vi har betalat ett enormt pris för dessa förmåner - ett pris som inkluderar avstånd till naturen, förlust av gemenskap och tradition, och accepterandet av anonymitet och förlust av självständighet som följer av massamhället."

"Jag har alltid haft svårt att förstå varför - och även hur - ni människor kan ta miljarder ton ovärderliga, mycket gamla, grundläggande resurser och förvandla dem till berg av stinkande sopor, med nästan ingen mätbar period av praktisk användning däremellan!"

"...De lärde sig att värdesätta god jord, livsdugliga frön, rent vatten, ren luft, och vänner man kan lita på."

Ur "The Party's over" av Richard Heinberg:

"Genom att leva i mindre samhällen, skulle folk åtnjuta kontroll över sina liv. Med mindre resande skulle de ha mer av en känsla för plats och förankring, och känna sig mer hemma i den naturliga världen."

Ur "The End of Growth" av Richard Heinberg:

"Jag kan tyckas ha gått långt i mitt sätt att fokusera obarmhärtigt på negativa utsikter, bortsett från möjligheter samtidigt som jag betonat begränsningar och gräsliga resultat.

Det har varit nödvändigt att framställa frågorna på detta sätt eftersom slutet av tillväxten är en i sig obehaglig föreställning så de flesta människor är obenägna att tänka på det, förnekar bevis för att det sker och undviker att begrunda dess konsekvenser, såvida det inte presenteras som ett vattentätt fall."

Ur "Limits to Growth av Meadows/Randers:

"Det finns ingen anledning att ett uthålligt samhälle skulle behöva vara tekniskt eller kulturellt primitivt."

"... Kulturell variation, autonomi, frihet och självbestämmande kunde bli större, inte mindre, i en sådan värld.... Det finns ingen anledning att ett uthålligt samhälle skulle vara odemokratiskt eller tråkigt eller utan utmaningar

"Intill dess att effektiva lösningar är i sikte kommer samhället aldrig att släppa sitt tillväxtberoende, eftersom människor är i så starkt behov av hopp... För att återupprätta hoppet och för att lösa mycket verkliga problem, är följande tre områden där ett helt nytt tänkande krävs..."

De tre punkter som följer handlar om:
1. Standardutjämning.
2. Utnyttjande av allas arbetskraft.
3. Tillgodoseende av även icke-materiella behov.

"Behovet av att ta industrisamhället till sitt nästa utvecklingsstadium är ingen katastrof - det är en fantastisk möjlighet. Hur denna möjlighet ska tas tillvara, hur vi ska frambringa en värld som inte bara är uthållig, funktionell och jämlik/rättvis utan också djupt önskvärd är en fråga om ledarskap och etik och vision och mod, egenskaper inte för datamodeller utan för mänskliga hjärtan och själar."

Ur "Välfärd utan tillväxt" av Tim Jackson:

"Folk kan blomstra utan mer prylar. En ny vision för hur landet ska styras verkar rimlig. En annan värld är möjlig."

"Startpunkten måste vara att frigöra oss från de krafter som håller oss kvar i en skadlig förnekelse."

Ur "Confronting Collapse" av Michael Ruppert:

Populärpsykologi har gjort oss alla bekanta med Elizabeth Kübler-Ross' fem stadier av sorg.. Människan kommer verkligen att sörja förlusten av billig energi och det liv den medförde. Dessa stadier är:.. Förnekande, Ilska, förhandlingar, depression och acceptans.

Ross säger att acceptansen betydde: 'Jag är redo för vad som kommer härnäst'. Äkta ledarskap för USA och världen måste fungera från stadiet av acceptans. Det kan inte och får inte anpassa sin inställning efter dem som är i förnekelse, som är arga eller försöker pruta, eller är deprimerade."

Ur "Reinventing Collapse" av Dmitry Orlov:

"En ekonomin kollapsar inte in i ett svart hål där inget ljus kan komma. Istället är det något annat som händer: samhället börjar spontant att omforma sig, etablera nya relationer och utveckla nya regler, för att finna en jämviktspunkt till en lägre takt av resursanvändning."

Ur "The Transition Handbook" av Rob Hopkins:

"Food rationing was introduced on January 8th 1940, and initially applied only to bacon, butter and sugar, before bering expanded to cover most foods (apart from fish and chips!) as well as fuel and clothing. One of the successes ot rationing was that it rebalanced inequalities in diet. While the wealthy saw their diet restrained, for the poor, particularly in industrial centres, diet improved significantly from the pre-war years.

Total food consumtion fell 11% by 1944, as did meat consumption. Infant mortality rates also fell, and arguably the UK's general state of health was never better, before or since."